-
1 ὀρέγω
ὀρέγω, recken, strecken, ausstrecken; χεῖρ' ὀρέγων εἰς οὐρανόν, Il. 15, 371, öfter; πάντοσε χεῖρ' ὀρέγων, Od. 17, 366, von dem Bettler, der die Gabe heischend die Hand ausstreckt; χεῖρας ἐμοὶ ὀρέγοντας, nach mir, 12, 257; πρὸς ἄνδρα χεῖρας ὤρεγον, Pind. P. 4, 240; ὄρεξον χεῖρας, Soph. O. C. 850, vgl. 1132; öfter Eur. – Daher hinreichen, darreichen; οὐ γάρ μοι ϑνήσκων λεχέων ἐκ χεῖρας ὄρεξας, Il. 24, 743; κῦδός τινι, 17, 453 u. öfter; οἷσιν Ἀϑήνη νῦν ὤρεξε τάχος, 23, 406; τῳ εὖχος ὀρέξομεν, 12, 328; αἴ κέν τις κοτύλην καὶ πύρνον ὀρέξῃ, Od. 15, 312; τίνι τοῦτο Μοῖρα τέλος ὤρεξε, Pind. N. 7, 58; πλοῦτον, P. 3, 110, u. so gewöhnlich von dem, was die Gottheit verleiht; ἕν γέ μοι εὖχος ὀρέξατε, Soph. Phil. 1188; σῖτον ὀρέξαι, Eur. Or. 303; ὤρεξε τὴν κύλικα τῷ Σωκράτει, Plat. Phaed. 117 b; Folgde, wie Luc. D. D. 5, 4. – Med. sich ausstrecken, seine Hand ausstrecken; ποτὶ στόμα χεῖρ' ὀρέγεσϑαι, Il. 24, 506; ἔνϑεν ὀρεξαμένη ἀπὸ πασσάλου αἴνυτο τόξον, Od. 21, 53; ὠρέξατο χερσί, mit den Händen sich wornach strecken, hinlangen, Il. 23, 99, öfter; Hes. Th. 178; ὀρέξάσϑαι ἀπὸ δίφρου, vom Wagen herab langen, reichen, Sc. 456; ἔγχεϊ, sich mit dem Speer ausstrecken, d. i. mit gestreckter Lanze auf den Feind zielen, Il. 5, 851 (vgl. ὀρέξατο δ' αἶψ' ὀλοοῖο Πηλεὺς αἰγανέην Ap. Rh. 2, 828); ποσσὶν ὀρωρέχαται πολε μίζειν, sie strecken sich mit den Füßen, schreiten aus um zu kämpfen, 16, 834; ὀρέξατ' ἰών, er reckte sich aus im Gehen, schritt weit aus, 13, 20; ὀρωρέχατο ποτὶ δειρήν, sie streckten sich nach dem Halse zu vorwärts, 11, 26; – τινός, sich wornach strecken, wornach langen, οὗ παιδὸς ὀρέξατο, er langte nach seinem Kinde, Il. 6, 466; auch nach Einem langen, um ihn zu verwunden, nach ihm trachten, 16, 332; auch c. accus., das, wornach man trachtet, erlangen, treffen, bes. mit Waffen, 16, 314. 23, 805; δούρατος ὠρέξαντο, sie langten nach dem Speere, Ap. Rh. 2, 1112; – ausstrecken, προτείνει δὲ χεῖρ' ἐκ χειρὸς ὀρεγομένα, Aesch. Ag. 1082; ἱκέτις ὠρέχϑης ἐμοῦ, Eur. Hel. 1254; ὀρεχϑῆναι γάμων, darnach verlangen, streben, Ion 842, wie Or. 328. – In Prosa, verlangen; c. inf., ὅτι ὀρέγεται πάντα ταῦτ' εἶναι οἷον τὸ ἴσον, Plat. Phaed. 75 a; ὅταν ὀρέγηται τοιοῦτος γενέσϑαι, Prot. 326 a; Sp., wie ὀρέγεσϑαι τούτων τυχεῖν Luc. D. D. 20, 4; gew. c. gen., τούτου ὀρέγεται καὶ ἐπὶ τοῠτο ὁρμᾷ, Plat. Rep. IV, 439 b; πάσης ἀληϑείας, VI, 485 d, öfter; δόξης, Isocr. 1, 2; ἔργων ὀρεχϑῆναι, 1, 46; ἐπιτηδευμάτων, dem ἀπέχεσϑαι entgegengesetzt, 2, 2, wie Xen. Cyr. 5, 3, 48; Sp., καινῶν ὠρέχϑη πραγμάτων, Luc. bis accus. 29; μειζόνων ἐλπίδων, Pol. 1, 8, 5; τῶν πραγμάτων, nach der Herrschaft streben, 5, 104, 7; auch τῆς γῆς, nach dem Lande zu fahren, 16, 5, 8. – Bei Ap. Rh. 2, 878, ϑυμὸς ὀρέξατο γηϑοσύνῃσι, wird es gleich ὀρεχϑέω erklärt.
-
2 ὀρέγω
ὀρέγω, Od.17.366, E.Ph. 1710 (lyr.), etc.; [dialect] Ion. and later Prose, Hdt. 2.2, Arist.HA 497b27, etc.: [tense] impf.Aὤρεγον Pi.P.4.240
, App.BC4.126 : [tense] fut.ὀρέξω Il.13.327
, E.Med. 902 : [tense] aor.ὤρεξα Il.23.406
, Trag. (S.OC 846, etc.), and sts. in Prose, Pl.Phd. 117b, X.An.7.3.29:—[voice] Med. and [voice] Pass., Il.24.506, Th.2.65, etc.: [tense] fut. , Pl.R. 486a ([etym.] ἐπ-): [tense] aor.ὠρεξάμην Il.23.99
, E.HF16, etc.: rare in Prose, X.Mem.1.2.15 ; also ὠρέχθην ib.16, Ages.1.4, Smp.8.35, Hp.Ep.17, Epicur.Sent.7, Fr. 187, as well as in E. (Hel. 1238 ) (not in Hom.): [tense] pf.ὤρεγμαι Hp.Oss.18
; redupl. [ per.] 3pl. ὀρωρέχαται, [tense] plpf. -έχατο, Il.16.834, 11.26.—Cf. ὀρέγνυμι, ὀριγνάομαι :—reach, stretch, stretch out,χεῖρ' ὀρέγων Od.17.366
;εἰς οὐρανόν Il.15.371
, Od.9.527 ; χεῖρας ἐμοὶ ὀρέγοντας, in entreaty, 12.257, cf. Plu.Cam.36 ;μοι.. λεχέων ἐκ χεῖρας ὄρεξας Il.24.743
;πρός τινα Pi. P.4.240
, cf. S.OC 846, etc. ; Ὅμηρον.., ἐφ' ὃν πᾶσαι χεῖρ' ὀρέγουσι πόλεις, to claim him, APl.4.294.2 reach out, hold out, hand, give,κοτύλην καὶ πύρνον Od.15.312
;δέπας Il.24.102
; , cf. 17.453, Hes.Th. 433 ;ἠέ τῳ εὖχος ὀρέξομεν, ἦέ τις ἡμῖν Il.12.328
, cf. S.Ph. 1203 (lyr.);ὀ. πλοῦτόν τινι Pi.P.3.110
;τέλος ἔμπεδον Id.N.7.58
;ὤρεξε τὴν κύλικα τῷ Σωκράτει Pl.Phd. 117b
; later βοήθειαν ὀρέξαι τοῖς ἀδικουμένοις extend help, POxy.902.11 (v A.D.).II [voice] Med. and [voice] Pass.,1 abs., stretch oneself out, stretch forth one's hand, Od.21.53 ;ἀνδρὸς.. ποτὶ στόμα χεῖρ' ὀρέγεσθαι Il.24.506
(but having lent a helping hand,Epigr.Gr.
448.4 ([place name] Syria));ὀρεξαμένη ἀπὸ δίφρου Hes.Sc. 456
; ὠρέξατο χερσὶ φίλῃσι, χειρὶ σκαιῇ, Il.23.99, Hes.Th. 178 ; ἔγχει ὀρεξάσθω let him lunge with the spear (from the chariot), Il.4.307 ;πρόσθεν Ἄρης ὠρέξαθ' ὑπὲρ ζυγὸν.. ἔγχεϊ χαλκείῳ 5.851
; ποσσὶν ὀρωρέχαται πολεμίζειν, of horses, they galloped to the fight, 16.834; ὀρέξατ' ἰών he stretched himself as he went, i.e. made a stride, 13.20 ; ὀρωρέχατο προτὶ δειρήν were stretched out towards the neck, 11.26 ; of fish, rise at the bait,καί τις τῶν τραφερῶν ὠρέξατο Theoc. 21.44
; for A.Ag. 1111, v. ὄρεγμα 1.1.2 c. gen., reach at or to a thing, grasp at, οὗ παιδὸς ὀρέξατο he reached out to his child, Il.6.466, cf. Od.11.392 ; in a hostile sense, aim at, assail, hit, τοῦ δ' ἀντίθεος Θρασυμήδης ἔφθη ὀρεξάμενος.. ὦμον hit him first on the shoulder, Il.16.322 ; ib. 314, a gen. pers. must be supplied, ἔφθη ὀρεξάμενος πρυμνὸν σκέλος; so in 23.805 ὁππότερός κε φθῇσιν ὀρεξάμενος χρόα καλόν;δηΐων ὀρέγοιτ' ἐγγύθεν ἱστάμενος Tyrt.12.12
; also of a suppliant, τί χρῆμα θηρῶσ' ἱκέτις ὠρέχθης ἐμοῦ; E.Hel. 1238.b metaph., reach after, grasp at, yearn for, ;τῶν μεγίστων Id.Fr. 240
;ἀπεόντων Democr.202
;ζωῆς Id.205
: freq. in [dialect] Att. Prose, Antipho 2.2.12, Th.3.42, Pl.R. 439b, 485d, etc.;ὀ. τοῦ πρῶτος ἕκαστος γίγνεσθαι Th.2.65
: so c. inf.,πόλιν ὠρέξατ' οἰκεῖν E.HF16
;ὀ. τοιοῦτος γενέσθαι Pl. Prt. 326a
;οὐδέποτε ὠρέχθην τοῖς πολλοῖς ἀρέσκειν Epicur.Fr. 187
: also, abs., yearn, desire,πάσῃσιν ὀρέξαιτο πραπίδεσσιν Emp.129.4
;θυμὸς ὀρέξατο γηθοσύνῃσιν A.R.2.878
;ὀρεγόμεθα κατὰ τὴν βούλευσιν Arist.EN 1113a12
; cf. ὀρεκτός, ὄρεξις.3 c. acc., σῖτόν τ' ὄρεξαι take food, E.Or. 303 (v.l. σίτων); αἰώρημα διὰ δέρης ὀρέξομαι I will put the noose on my neck, Id.Hel. 353 (lyr.). -
3 ορεγω
(эп. aor. ὄρεξα, pf. pass. ὀρώρεγμαι - эп. 3 л. pl. ὀρωρέχαται; эп. 3 л. pl. ppf. ὀρωρέχατο; adj. verb. ὀρεκτός)1) протягивать, простирать(χεῖρα εἰς οὐρανόν Hom.)
χεῖρας ὀ. τινί Hom. и πρός τινα Pind., Soph., Eur.; — простирать руки к кому-л.;ὀρέγεσθαι χερσί Hom. — тянуться руками;2) протягивать, подавать(κοτύλην καὴ πύρνον Hom.; τέν κύλικα τῷ Σωκράτει Plat.; τινὴ γραμματίδιον Plut.)
; med. брать себе(σῖτον Eur.)
αἰώρημα διὰ δέρης ὀρέξασθαι Eur. — надеть себе петлю на шею3) даровать, ниспосылать(κῦδός τινι Hom.; πλοῦτον Pind.)
ἕν γέ μοι εὖχος ὀρέξατε Soph. — окажите мне одну милость4) med. устремлятьсяἔγχει ὀ. Hom. — выставлять вперед копье;
ποσσὴν ὀρέξασθαι πολεμίζειν Hom. — (о конях) полететь в бой;τρὴς ὀρέξατ΄ ἰών Hom. — трижды шагнул (Посидон);οὗ παιδὸς ὀρέξατο Ἕκτωρ Hom. — к своему ребенку потянулся Гектор5) med. ( ринувшись), наносить удар, поражать, ранить(πρυμνὸν σκέλος, χρόα καλόν Hom.)
6) med. стремиться, желать(ἀληθείας Plat.; δόξης Plut.; γάμων Eur.)
ὀ. τοιοῦτος γενέσθαι Plat. — стремиться стать именно таким (человеком) -
4 ὀρέγω
ὀρέγω, recken, strecken, ausstrecken; πάντοσε χεῖρ' ὀρέγων, von dem Bettler, der die Gabe heischend die Hand ausstreckt. Daher: hinreichen, darreichen; gewöhnlich von dem, was die Gottheit verleiht; sich ausstrecken, seine Hand ausstrecken; ὠρέξατο χερσί, mit den Händen sich wonach strecken, hinlangen; ὀρέξάσϑαι ἀπὸ δίφρου, vom Wagen herab langen, reichen; ἔγχεϊ, sich mit dem Speer ausstrecken, d. i. mit gestreckter Lanze auf den Feind zielen; ποσσὶν ὀρωρέχαται πολεμίζειν, sie strecken sich mit den Füßen, schreiten aus um zu kämpfen; ὀρέξατ' ἰών, er reckte sich aus im Gehen, schritt weit aus; ὀρωρέχατο ποτὶ δειρήν, sie streckten sich nach dem Halse zu vorwärts; τινός, sich wonach strecken, wonach langen; οὗ παιδὸς ὀρέξατο, er langte nach seinem Kinde; auch nach einem langen, um ihn zu verwunden, nach ihm trachten; c. accus., das, wonach man trachtet, erlangen, treffen, bes. mit Waffen; ausstrecken; ὀρεχϑῆναι γάμων, danach verlangen, streben; τῶν πραγμάτων, nach der Herrschaft streben, ; τῆς γῆς, nach dem Lande zu
См. также в других словарях:
ορέγομαι — (ΑΜ ὀρέγω, ὀρέγομαι) επιθυμώ πολύ, ποθώ, λαχταρώ (α. «κι όσοι ορεγόνταν γράμματα και μάθηση και γνώση», Ζέρβ. β. «εἰς τόπον ὅπου ὀρέγεσαι νὰ ἐσμίξετε οἱ δύο», Χρον. Μορ. γ. «καὶ ὀρέγηται τοιοῡτος γενέσθαι», Πλάτ.) αρχ. 1. ενεργ. ὀρέγω α) εκτείνω … Dictionary of Greek